Det är en sån här kväll när man sitter mest och tänker, lyssnar på musik och myser under täcket.

Mannen har gjort pannkakor. Dom blev tydligen väääärldens godaste. Det tvivlar jag inte på, han är en duktig kock!

Tråkigt bara att jag inte ens kan smaka lite. Sockret ni vet..

Dom allra största nackdelarna med lchf är att vi sällan äter samma middag jag och Trollet. Vi lagar oftast var för sig nu när det är lite fattigare tider.

Men det kommer snart gemensamma middagar och mys.

Man får stå ut bara.

Men vad som är tråkigast av allt är alla som hoppar av lchf.

Jag har liksom ingen att dela recept eller tankar med.

Det är bara jag som håller mig fast just nu.

Dom flesta andra hoppar av efter en månad eller två.

Oftast snabbare än så.

I stort sett alla lchf bloggar jag följer har lagt av.

Två stycken håller sig kvar, men det är för att dom hållt på så jädra länge.

Men alla nya bloggar lägger ner.

Så ja, här sitter jag med noll lchf-bloggar att läsa.

Och ingen att dela något med.

Det är ju liksom svårt dom dagar man har det tufft. När man känner att man bara en enda dag vill fuska, och just bara för det så är det enda man ser massa gott.

Då är det svårt att prata med sig själv och säga att man ska stå ut.

Visst finns det dom jag kan beklaga mig till och prata med. Mitt fina Troll till exempel.

Men för han är det ju ganska svårt eftersom han själv inte har samma kost.

Hur lätt är det då att veta hur jobbigt det ibland är?

Jag försöker se det från den ljusa sidan. Att jag blir starkare om jag klarar allt själv.

Och visst blir jag det också. Självklart.

Men ibland önskar jag att någon kunde hålla sig kvar.

I alla fall en.

Det här va den första riktigt svåra utmaningen för mig. Den dök upp bara 2 dagar efter min lchf-start.

Men nu så här i efterhand, efter allt dregglande, suckande, kvidande, klagande hur sugit det är att ha specialdiet just precis DÅ, så är jag ändå förbannat stolt över mig själv.

Jag med min sockerbesatthet, jag klarade värsta tårtan och allt trots mitt enorma sockersug.

Det va svårt. Förbannat jävla svårt.

Men jag gav aldrig upp.

Idag är en helt vanlig dag.

Precis som alla andra dagar.

Städa ska vi göra och försöka laga lite mat på det lilla vi har hemma.

Mera finns det väl inte att säga en sån här dag.

Inte för tillfället i alla fall.

Dagens terror.