Det finns ingen ork. Ingen motivation eller glädje att skriva.

Kilorna försvinner och kläderna byts ut, men glädjen att dela med mig av mina framsteg finns helt enkelt inte.

Jag vet inte vad det är som gör det men det känns som att jag hellre vill hålla det för mig själv hur allt går.

Om någon vill veta får den/dom helt enkelt fråga.

Dagligen ser jag bara massa skit här över nätet.

Folk som ska lägga sig i precis allt och kräver bevis för att man ska få rätt.

En del hånas till och med för att dom gått ner 20kg på 2år.

Vafan spelar det för roll om det tog 2år eller 2 månader innan man nådde sitt mål?

Huvudsaken är väl att man nådde dit man ville och är stolt över sig själv?

Jag blir så arg och besviken på folk.

Som att allt här i världen ska vara en förbannade tävling..

Det mesta går åt skogen just nu.

Det är få saker här i världen som fortfarande är positivt och inte krånglar, men dom är få..väldigt få!

Alla har vi dåliga perioder och säkert, en dag, så kommer jag tillbaka.

Men just nu orkar jag inte.

Jag vill flytta med min fina prins till något ställe där vi trivs och har det bra.

Jag vill ha ett jobb och en inkomst.

Och framför allt, jag vill ha ett liv där inte varenda jävla grej ska krångla.

Jaa..Jag skulle ju ut och springa i spåret igår.

Men det gick ju inte så bra när regnet slog som spön i backen.

Idag är det mulet och ser ut att bli regn när som helst. Så jag tror jag väntar lite med att spinga i spåret ett par dagar tills snön regnat bort och solen tittar fram igen.

Jag har ju ändå träningscykeln så jag får ändå min träning.

Det här med att ta bilder går inte heller så bra..

Jag skulle ju sätta kameran på laddning men tror ni det händer det här året eller?

Nej.

Allt annat är ju så mycket roligare.

Bygga hus till Simarna till exempel.

Jag har ju fastnat i det igen. The Sims 3..

Suck. Men har man inget liv för övrigt får man göra ett åt andra.

Sen det här med Köp och sälj på facebook.

Det lär ni ju hört talas om.

Säger man att man KAN hämta en grej en viss dag så hämtar man väl den också?

Inte skiter i det och inte hör av sig om man får förhinder?

Det har hänt alldeles för många gånger nu.

 Man sitter snällt och väntar på att folk ska komma och hämta sina grejer så man kan få lite mer ordning hemma igen, men nej, inte en käft dyker upp..

2 stycken skulle kommit igår.

Ingen av dom varken dök upp eller hörde av sig..

Ni ligger INTE på min pluslista idag.

Bara så ni vet.

Vi har firat 1 år förlovade i helgen och det är därför jag ignorerat er.

Ja, jag har ignorerat. Inte ens tänkt en gång att jag ska blogga. Hah!

Nej men seriöst, vi har haft det toppen!

Det började kanske inte så bra, men det slutade i alla fall som det skulle!

Jag ska berätta!

Vi började dagen med att dra iväg till Borlänge för att bada på Aqua Nova.

Ni vet äventyrsbadet dom har där.

Vi tycker att det är trevligare än Gustavsvik. Just eftersom man brukar få vara lite mer ifred.

Men.

Det snöade, var blaskigt som fan ute och det va kallt.

Vad betyder det?

Jo att alla småbarnsföräldrar också tänker att dom ska bada med alla sina barn!

Alltså FULLT med folk.

Till att börja med kan jag säga att det inte va speciellt kul att hitta ett skåp.

Men efter en hel del letande hittade jag ett i alla fall.

Bytte om och där, precis bredvid mig står en liten pojke ca 5 år och tittar nyfiket på varenda detalj jag gör.

Nog för att jag tycker om barn, men jag blir inte vidare förtjust när dom står och glor rakt in mellan bena på en när man tar av sig sina trosor..

Och så va det dags för duschen.

Där står en kille i 8års åldern och duschar med mamma.

Min första tanke:

"Är inte han gammal nog att byta om själv?"

Men nej, där stod han och kollade in alla nakna kvinnor och påpekade precis hur alla såg ut från topp till tå, vem som va snygg och vem som va ful.

Jag skyndade mig och hittade så småningom mitt fina Troll en trappa ner.

Väl i badet får vi simma runt bland tuggumin som flyter, bebissnor (som alla mammor envisas med att skölja av i bassängerna), sparkar och trängsel.

Vi tröttnade så vi gick till bubbelpoolen i stället.

Där blev vi sparkade på och gång på gång och fick vatten i ögonen av alla som skulle hoppa och dyka.

Ja, vi hade JÄTTEtrevligt..

Viltforsen då?

Ja en gång kunde vi åka, resten av gångerna vi tänkte trängde sig folk före.

Så nej, vi va inte där speciellt länge.

Efter drygt 2 timmar av allt skrik och vrålanden, sparkar, trängsel och snor fick vi nog och gick för att fika i bilen och ta en vända på Kupolen i stället.

I duschen fick jag återuppleva samma fina känsla då en, åter igen en 8 årig pojke, står och glor mig rakt mellan bena och påpekar ALLT med min kropp från topp till tå.

Det värsta jag vet är när det står någon och glor så där!

8 åriga killar KAN faktiskt byta om och duscha själva inne hos herrarnas!

Dom MÅSTE inte stå inne vid damernas och glo!

Jag bytte om på toaletten.

Väl på kupolen hade vi det trevligt och tittade runt lite.

Köpte en t-shirt till Trollet och lyxmaten till kvällen.

Sen va vi så trötta så vi begav oss hem.

Väl hemma tände vi värmeljus och åt goda ostar, kex och räkor och bara myste gärnet.

Han är bäst mitt Troll.

Och jag är så glad att han är min! ♥

Trots tröttheten, mattheten och det gnälliga "jag vill inte"-humöret så satte jag mig ändå på cykeln.

Ironiskt nog bara flög dom där 20 minutrarna bort.

Innan jag visste ordet av det så hade jag cyklat 21 minuter.

Det gick så snabbt att jag glömde kolla klockan till och med!

Senare, när jag fått byta om och lite sånt ska jag nog kanske traska iväg till Ica och köpa en ny cream fraiche.

Den vi skulle ha till tacosen ikväll fick jag använda lite av till lunchen idag.

Om inte annat har jag frågat den fina mannen om han kanske kunde köpa med sig på vägen hem från jobbet idag.

Vi får se hur det blir..

Vad jag vet säkert nu är i alla fall att jag ska se en film, en riktigt bra en, och sen dammtorka så mycket av lägenheten som jag orkar och hinner med till min fina man kommer hem.

I mitt "gamla liv" hade det varit en sån här dag idag.

Åh, jag skulle ju städa, dammtorka, dammsuga och träna idag.

Men jag orkar inte.

Jag har verkligen ingen energi till någonting..

Ont i huvudet och matt i varenda milimeter av kroppen.

Orkar.Inte.Med.Allt.Idag

Jag tar en paus från livet en stund.

Okej?

Det är fredag och klockan är kvart över 5.

Lite spontant känner jag att va i helvete gör jag uppe nu?!

Jag är så trött så jag skulle kunna stendö på fläcken.

Men sysselsätter jag mig bara idag så ska jag nog kunna överleva tills min fina man kommer hem idag.

Då blir det tacos!

Igår var jag inte alls sugen på det men idag kan jag dreggla ihjäl mig bara av tanken.

Mums!

Men den där träningen, den känns som att den kommer ta död på mig idag..

Hurra.

När ingen annan kan stå bredvid under träningen och skrika peppningar, ja då får man göra det själv!

Egentligen var jag inte alls på humör för att cykla idag.

Jag kände mig otroligt trött och matt i kroppen.

Men jag satte mig ändå på sadeln och började trampa.

Och ja, varenda sekund dom 20 minutrarna ville jag bara dö.

(Det går inte att cykla längre än så åt gången, sadeln gör att man får helt mordiskt ont i häcken, och jag överdriver inte ens. När man hoppar av har man seriöst svårt att gå för att man har så ont. Det händer alla så det är inte bara jag)

Men jag fortsatte ändå trampa och jag kämpade!

Till slut, när det va dags dom sista 5 minutrarna för att öka motståndet, så ville jag bara gråta.

Mina ben gjorde så ont!

Min kropp var så slut och mitt arsel, å min kära häck, den höll på att dö den med!

Men jag fortsatte trampa och sa högt för mig själv:

"Du är ingen förlorare! Du har fortsatt i 15 min trots att du egentligen inte orkar, du har ingen energi kvar, men, du fortsätter kämpa! Du är en vinnare!

Tänk på alla dom som skrattat åt dig och hånat dig bakom din rygg, som skrattat åt din vikt, DOM sitter där på soffan med chipspåsen i ena handen och godis i den andra samtidigt som dom häller i sig litervis med dricka om dagarna. Men du, du är uppe 20 i 8 och sitter på en träningscykel!

Fy fan va du är bra! Du är bäst!

Vem skrattar nu egentligen? Det är DU som är tar hand om din hälsa. Jag är stolt över dig!"

Jag upprepade orden högt för mig själv om och om igen, och till slut så kom jag i mål!

Trött som fan, men, jag kom i mål!

Ola-Conny och Morgan.

Alltså ja, vad ska man säga?

Samtidigt som dom där två får mig att bara vilja lägga handen på pannan och sucka över hur pinsamma dom är, så får dom mig ändå att skratta tills jag får ont i magen.

Som Ola-Conny i köket hos kocken.

Det sista han säger innan han går är:

"You´re a great cock!" (<---kuk)

Och kocken står bara där och skrattar när dom går.

Vad skulle han annars göra liksom? haha!

Sen ska dom skrapa rutan på bilen ute i snön.

Dom är nästan klara när det faller snö över hela Morgan från trädet precis ovanför.

Alltså jag dör!

Dom är så jävla klockrena!