Just nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket så jag får gå och klippa mig.

Finally!

Jag älskar att vara nyklippt! Speciellt eftersom mitt hår blir så urtunnat.

Det är så sjukt tjockt och det är inge roligt.

Annars blev städningen klar igår, förutom att vi inte bytte sängkläder, men det ska fixas idag.

Annars kan jag faktiskt göra ingenting idag och känna att det är okej.

Så skönt!

Nu kan man till och med andas i den här lägenheten.

Nu lät det som att vi har haft en soptipp men riktigt SÅ illa va det väl inte men det va väldigt dammigt och behövdes verkligen dammtorkas och dammsugas.

Nu är det gjort och det är riktigt skönt!

Men jaha?

Det regnar och till och med Ricko blir på dåligt humör.

Han gnäller att han vill ut men så fort att han ser att det regnar tvärvänder han i dörren eller sitter under tak och tjurar.

Ja.

Men vilken kul dag.

Jag har i alla fall passat på att städa lite.

Dammsugat, torkat golv, rensat kläder och hårat av soffan.

Diska ska jag fixa om en stund eller imorgon.

Sen ska jag faktiskt spela lite tv spel tänkte jag och sen leka lite med ögonskuggorna jag hittade när jag städade.

Jag hade glömt av typ 20 talet ögonskuggor?

Ricko drar inte längre.

Just nu för han har inte kommit på hur man gör än tack och lov så vi får väl i alla fall njuta ett tag till.

Allt med honom är lite på obestämd tid.

Vi skaffar något nytt, gör något nytt för att få slut på hans BEDRÖVLIGA sätt att bete sig i koppel.

Allt fungerar ungefär en vecka innan han bestämmer sig för att det där va skit och går tillbaka till att bli en skitjobbig hund rent ut sagt.

Men allvarligt alltså, vissa dagar har han dragit så jävligt i kopplet att han släpat sig själv längst backen.

Allt för att han helt enkelt bara SKA fram.

Nu har han fått nosgrimma och den funkar än så länge otroligt bra!

Han är arg och han blir super duper trött i huvudet efter bara en kort promenad.

Troligtvis för att han helt plötsligt måste bete sig och det är jättemycket han måste tänka på från och med nu.

Nästa sommar är han gammal nog att få börja med klövjerväska.

Det ska bli roligt!

Förhoppningsvis kommer han även då bli jättetrött.

Det är så otroligt mycket skönare med en hund som däckar och snarkar som en gris efter promenaderna än en hund som är överallt och ingenstans och bara uppe i varv.

Ja ni fattar ju.

Så här sitter den.

Helt harmlöst och självklart får han fortfarande springa lite lös när han vart duktig.

Jag hittade faktiskt kläder!

Som passade dessutom.

En luvtröja med dragkedja, ett linne och två byxor.

Annars hitta jag lite sminkgrejer, Trollet hitta en keps finally och Ricko fick sin nosgrimma.

Alla i familjen fick något.

Även om inte Ricko va skitnöjd över sin haha..

Han har förresten skött sig kanoners hos "mommo" och hon hade ingenting att anmärka på.

Han har lekt, varit ute själv på gården och busat, legat och sovit och ätit som han ska.

Han va lugnare än lugnast när vi plockade upp honom nu!

Så skönt!

Det har varit en bra dag idag.

Alltså en sån här dag går det inte ens att gå in och kolla sin facebook lite snabbt.

Leksand har vunnit någon match eller nå och HELA jävla facebook svämmar över av alla som skriker och hurrar.

Ja jag fattar att det va kul att laget man hejar på har vunnit.

Jätteroligt.

Dom lyckades träffa pucken i målet flest gånger.

Jag kunde inte bry mig mindre.

För en som är noll sportintresserad så sitter man och hejar på att ingen ska vinna för då slipper man allt tjat.

"JAG ÄR LEKSING TILLS JAG DÖÖÖÖR!"

Och allt vad det nu är.

JA VI ANDRA HAR FATTAT DET NU.

Nej jag har inte vaknat på någon bra sida idag och jag orkar inte bry mig om det heller.

Jag kommer ändå få damp om det ska provas några kläder.

Men jag hittar ändå aldrig något.

Så man kan säga att jag tar ut oglädjen i förskott.

För övrigt ska vi släppa av lille fjant, även kallad Ricko hemma hos min mamma idag då hon ska vara hundvakt när vi åker iväg.

Det ska faktiskt bli riktigt skönt att få åka iväg utan honom en stund.

Då slipper vi stressa genom alla butiker.

Sen det faktum att han inte hör ett jävla skit just nu och trotsar och går en på nerverna varenda vaken sekund han har gör ju också att det ska bli skönt att få en paus och ladda batterierna.

Han är så enormt jävla envis och viker sig inte för någonting.

Vi har en kamp varje dag.

Man behöver en paus ibland.

Det är inte det att jag inte tycker om honom, det är bara det att ibland behöver man en paus ifrån någon som går in för att vara jobbig helt enkelt.

Alla som har en hund som har eller har haft världens drygaste och jobbigaste trots förstår vad jag menar.

Nåja.

Nu ska jag väl fixa iordning mig eller något sånt.

Alltså jag MÅSTE ha lite nya kläder.

Men jag HATAR att prova.

Det tar lång tid, det är svettigt, det är trångt, det finns typ ALDRIG rätt storlek för att jag är tjock och ja, det är helt enkelt inte ens kul.

Men vi ska iväg lite i helgen och förhoppningsvis kanske vi kan hitta något så jag slipper gå runt och se ut som en sopsäck.

Vi ska först och främst iväg för att vi letar grejer till Ricko.

En halti ska införskaffas.

Alltså en nosgrimma för hund.

Han drar på TOK för mycket och man blir knäpp på promenaderna vissa dagar så förhoppningsvis ska vi kunna ha lite roligare om han slutar dra.

En halti är på något vis inte farligt eller skadar honom på något vis.

Jag ska ha en primer också.

Är så sjukt trött på att mitt smink bara sitter i 30 minuter typ innan det släpper. Knappt det.

Sen får vi se om vi hittar utrymme i plånboken för kanske i alla fall en överdel och ett par byxor.

I nuläget har jag bara mjukiskläder och det är ju inte precis jätteroligt.

Vi ska kolla in en ny butik som öppnat i närheten av vart vi bor.

Det ska bli skoj!

Jag ser fram emot att få komma lite hemifrån.

Idag fick det bli en liten vända med Ricko.

Jag är fortfarande sjuk och känner mig överansträngd för nästan ingenting, men Ricko måste få röra på sig så därför gick vi en bit i kylan.
(Ta det lugnt! Han har fått gå långa vändor med husse i veckan!)

Ricko är ju som jag nämt tidigare inne i sin allra värsta trots just nu och är oftast mer vild än tam när vi är ute nu för tiden och han drar i kopplet så man tror inte att man ska ha några armar kvar när man kommer hem igen.

Men då och då kommer den där sköna hunden fram.

Den där som man bara älskar till döds.

Idag visade han den hunden och jag fick tillbaka hoppet en aning om att han kommer sluta vara så jobbig.

Han drog i stort sett knappt någonting.

Lite drog han men det va inte så nämnvärt.

Han får som bekant inte nosa så mycket i kopplet eftersom han stressar upp sig så då och inte ens det gjorde han.

Han gick lugnt och fint och bara såg sig lugnt omkring.

Självklart lönar det sig att sköta sig och det vet han, så idag fick han leka på idrottsplatsen på vägen hem.

Till och med då hörde han vart enda ord.

Jag hade kunnat viska när jag lockade på honom.

Så lyhörd och duktig var han.

Vi har en hund där under den där jobbiga trotsiga skitungen som tror att han äger världen!

Hurra!

Bilderna är inte från idag men det spelar ingen roll känner jag. Han är ju lika fin ändå   

Vad gör man när man aldrig får sova?
Vad gör man när hjärtat håller på att gå sönder?
Vad gör man när livsgnistan liksom bara dör?

Det känns bara oftare och oftare som att jag snart inte har något egentligen meningsfullt att leva för alls längre.
Jag får sällan höra någonting som är bra med mig. Det är ingen som säger att den älskar mig längre. Ingen som gör något, överhuvudtaget.

Jag känner mig som den ensammaste på hela jorden.

Allt för ofta nu ligger jag vaken varje natt och det går inte för allt i världen att sova.
Jag hör snarkningarna från både Ricko och Trollet. Båda sover som två grisar.
Men här ligger jag. Ensam och inte det minsta pigg.
Men jag kan inte sova.
Jag vill också snarka som en gris.
Jag vill, men jag kan inte.
Jag är aptrött men kan för allt i världen inte sova.
Jag blir tokig och till slut gråter jag av utmattning och då somnar jag.
Klockan 3 men oftast 4 somnar jag och vaknar till slut igen klockan halv 8. Sen får jag inte sova mer. Det går inte.

Jag önskar så mycket.
Eller egentligen inte mer än någon annan, men det börjar kännas för mycket begärt.

Jag önskar att någon, bara ibland i alla fall kunde säga att jag betydde något.
Betyder något.
Så att jag visste att åtminstone någon skulle sakna mig om jag försvann.

Är det för mycket begärt?