Ja jag har tagit tillbaka facebook.

För att få kontakt igen med folk som helt struntar i att det finns telefoner.

Och ja, jag uppdaterar alldeles för mycket om Nappe.

Man måste inte vara vän med mig där om man nu tycker att det är SÅ himla jobbigt.

Men jag vill skriva om det jag vill. Jag vill skriva om det som gör mig glad.

Och det FÅR jag göra.

Jag tvingar ingen att läsa.

Många gånger är jag ledsen och gråter precis som alla andra.

Jag gråter så mycket ibland när jag är ensam att jag somnar av utmattning.

När jag är så ledsen har jag oftast ingen att vända mig till.

Oftast finns det ingen som vill lyssna eller komma till mig och ge mig en kram.

Då vänder jag mig till Nappe.

Då sitter jag där med honom en stund på golvet.

Oftast behöver jag inte säga någonting. Han bara vet ändå.

Han springer runt och beter sig som en liten clown, hoppar meterhöga glädjeskutt, stannar upp för att kolla så jag ser honom och så springer han igen.

Han får mig att skratta.

Han tar ner mig på jorden igen.

Ibland när inte det hjälper så kryper han bara nära, sitter där och bara finns till.

När han vet att jag behöver, när han känner att hjärtat gör ont, så ger han mig en puss.

Även om han inte kan tala så vet jag att det är hans sätt att säga att allt blir bra. Att han trots allt finns där.

Att han älskar mig ändå, fast jag är som jag är.

Han har legat vid min sida i en timme nu.

Då och då ger vi varandra en blick.

Han vet, han förstår, han behöver bara finnas där.

Mer än vad någon någonsin kommer förstå, så älskar jag den kaninen så oerhört enormt att hjärtat ibland slår ett extra slag bara jag tänker på honom.

Om ni inte kan ta det så fortsätt då i så fall bort mig som vän.

Det verkar ju vara väldans känsligt det där.

Jag tänker på er.

Mina fina änglar.

Jag tänker ofta på er och minns tillbaka på alla roliga stunder ni gav mig.

Jag hoppas att ni har det bra där på andra sidan regnbågsbron.

Jag saknar er. Så hjärtat gör alldeles ont! ♥

Jag tror att "någon" blev lite glad med ombyte.

Vi blev av med ett skrivbord och därför kunde Nappe få en ny plats idag.

Mer utrymme att springa på och han kan springa igenom hela tunneln.

GLAD kille!

När han är glad, då springer han runt överallt och hoppar stora skutt.

Är han riktigt glad så pussas han.

Men när han är arg. Då vänder han ryggen till och han ser inte åt en på flera timmar.

Sen spelar det ingen roll om man försöker fjäska med godis, han vägrar låta sig charmas.

Enda sedan jag börjat vara borta lite om dagarna så är han så sur på mig.

Jag får ägna hela resten av dagarna när jag kommer hem igen till att försöka fjäska in mig i hans lilla bubbla igen.

Oftast funkar det med lite soffmys så är han glad igen, men ibland, då spelar det ingen roll.

Är han sur så är han sur.

Ja, han hade mycket spån i rumpan där.

Nu har vi bytt till toalätt-spån så nu är inte det något problem längre.

Så, nu har vi rett ut det också. Va bra.

"Tack snälla matte för att du sågat till stora grenar till mig så jag har att knapra på när jag får tråkigt!

Och tack för det jättegoda höet. Det ska jag äta upp på direkten!"

Säger min fina lilla Napoleon och äter med stor aptit.

Idag ska jag hem till min mor och försöka lära henne det här med datorer.

Gud hjälpe mig vad det kommer bli en utmaning!

Men jag ska försöka, och jag ska skriva ner punkt för punkt exakt hur man går till väga.

Rita bilder får jag nog också göra.

Det ska nog gå bra hoppas jag!

För övrigt så har både Nappe och jag fått i oss frukost.

Största likheten mellan oss två är att vi är lika hungriga på morgon.

Frukosten kan bara inte vänta.

Efteråt så däckade han på golvet, bredvid matskålen, och jag i soffan, bredvid tekoppen.

En helt vanlig morgon!

Så här glad är han när matte kommer hem igen på dagarna   
 

Jag ligger i soffan och ser på min fina prins som äter sitt hö med så god aptit.
Han är min.
Han är verkligen det. Min.
Världens bästa och härligaste kanin i hela världen!

Han är så perfekt så han får mig att gråta

Det har blivit väldigt mycket Napoleon på sistone, jag vet det.

Men å andra sidan så terrar ju alla andra på med bilder på sina bebisar, så det är ju faktiskt samma sak.

Enda skillnaden är att jag inte talar om när Nappe bajsat, vaknat, ätit eller spytt.

Nu kan ju inte kaniner spy men ni fattar ju poängen.

TITTA! Hans första "ligga på sidan och koppla av när han är ute"-bild!

Shit! I´m so excited!

Även om det nu faktiskt va ett bra tag sen, men allt ska man ju tydligen berätta.