Vågen visade -24kg idag.

Det betyder också att jag nått mitt första stora mål idag.

Att komma i arbetsbyxorna.

Mål 2 blir att kunna andas i dom.

Fast det har gått 5 månader och 3 dagar sedan jag började med LCHF kan jag fortfarande inte vänja mig med tanken att jag rasar i kilon för varje dag. Ibland försvinner bara 100 gram eller 2.

Men jag går fortfarande neråt.

Ibland har jag fuskat med popcorn, ibland några chips. Till och med lite lightläsk.

Men jag fortsätter ändå gå ner.

Ibland har jag stått still en vecka, ibland 1 eller 2 dagar.

Varför förstod jag inte först, men så kom jag på att det va soyan som stoppade upp.

Det är min enda svaga punkt.

Soya.

Annars finns det ingenting som avbryter min viktnedgång.

Den här resan är så otroligt mycket lättare än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Jag går inte varje dag och jag gymmar inte heller 5 dagar i veckan.

Jag går när jag känner för det och äter som en gris.

Men ändå går jag ner!

Det är sjukt.

I mitt huvud är det sjukt att en viktresa är så lätt!

Den där städningen blev klar snabbt så nu har man inget mer att göra.

Det är lite "söndagskänsla" över den här dagen.

Man har inget att göra och när man väl gör något så glor man in i väggen.

Vad som händer på torsdag är i alla fall att vi kanske får hit en träningscykel vi ska låna av mor, i annat fall ska vi i alla fall hjälpa henne med lite hö till getarna.

Eller getterna som grammatikpoliserna vill att det ska heta.

Nu tänker jag faktiskt, för en gång skull, slå igång den där tvn och slötitta lite.

Inte för att det går något speciellt utan för att jag helt enkelt nått botten av tristess.

Eftersom man inte har mycket bättre för sig när man inte jobbar så satte jag igång att storstäda idag.

Visst är det skittråkigt men det är så härligt att känna att man gjort något vettigt och känna doften av rent när man väl slår sig ner.

Och Kajsa då? Hon sitter bland böckerna och pärmarna här i skrivbordet.

Rotar bland papper och ställer till bus.

Skitunge.

Och Trollet är för jävla rolig idag.

(klicka på bilderna så ser ni bättre)

Jag sitter och tittar på alla mina "barn" när dom äter sin kvällsmat och ler för mig själv.

Inget bråk, inget hetsätande och inget slöseri.

Dom tar bit för bit och njuter.

Man ser att dom njuter.

Till och med Ice sitter där med stängda ögon och tar tugga för tugga och äter sakta.

Det är så skönt att se, att till och med hon kan stressa ner.

Innan jag separerade Ice från dom andra skulle ni egentligen sett hur hon va.

Man såg ögonvitorna hela tiden för att ögonen va så uppspärrade, häftig andning och hon bokstavligen hetsåt.

Hon slängde sig i matskålen och tröck i sig så mycket hon kunde så inte någon annan skulle få.

Nu sitter hon där, och blundar när hon äter.

Som djurägare har man ett ansvar att se till att sina djur har det bra, och när jag ser på alla mina älsklingar, mina små liv, då vet jag, jag vet att jag har lyckats.

Dom är lyckliga.

Det gör mig lycklig!

Råttornas kvällsmat.

Mumma!

Något hö-bärande blev det aldrig igår. Det sköts upp tills torsdag.

Men vi åkte ändå till mor och hjälpte henne med lite annat.

Fixa kylskåpet, skötta snö och lite sånt.

Jag passade på att ta med mig en bur hem till Ice.

Den är inte mycket bättre än den förra, då hon inte har några klättermöjligheter alls, men den är bättre på annat sätt.

Luckan i den lilla buren är nämligen så liten och varje gång Ice ska få komma ut och vara hos mig så stoppar hon upp med bakbenen i luckan.

Och jag är rädd att jag en dag kommer göra henne illa om hon fortsätter..

Så jag får göra det bästa jag kan för henne så länge hon är hos mig.

I den mån jag kan får jag göra nya våningar och egna klättersaker.

Hon kommer kanske inte kunna klättra på galler så mycket men hon kommer få sina klätterbehov tillfredsställda på annat sätt.

Det är nämligen en kaninbur. Så den är lång, men inte speciellt hög.

Det är tur att det är en tillfällig lösning.

Nu tänkte jag om jag kanske skulle sätta igång en städdag.

Det finns ju inte så mycket mer att göra en söndag som denna.

Why??

Var evigaste dag!

Ja nu har i alla fall träningsvärken släppt.

Skönt!

Idag ska vi hem till mor och hjälpa henne lite.

Ska bli skönt att faktiskt få jobba lite med kroppen.

Det va ett tag sedan.

Det är nämligen lite hö-dags på gång.

Dom fina getterna hos mor lär ju ha mat dom också.

En fin sommarbild friskar upp minnet att våren är på ingång om inte allt för lång tid!

Och annars då?

Jo men det är fint!

Ice är fortfarande kvar hos mig. Som det ser ut i dagsläget lär hon bli kvar ett bra tag.

Annons finns fortfarande kvar ute OM det kommer någon seriöst intresserad.

Än har det bara kommit oseriösa och dit vill jag inte lämna min lilla ängel.

Hon ska defenetivt inte bli en "byta ut den gamla för den är tråkig" symbol!!

Där hon dessutom kommer till ett hem där ingen läst på hur en tamråtta ska skötas..

Nej, då stannar hon hellre hos mig så jag vet att hon har det bra!

Vi badade och bytte rent igår. Oj va den lilla tjejen har jobbat hårt inatt med bobygget! ♥

Nu ska jag gå in och pussa på min fina man. Han som sover som en klubbad oxe.