Att få vakna upp bredvid någon annan varje morgon med fjärilar i magen.

Att få skratta från magen och le med själen varje dag.

Att få kramas med någon som värmer hjärtat.

Att se in i en annans ögon och känna sig hel.

Att älska någon. På riktigt.
  

23 oktober såg jag dig för första gången.

Jag föll för dig direkt och kunde inte sluta tänka på dig.

Jag visste redan från första stund jag såg dig i ögonen att det var dig jag skulle leva med.

"Det är han du ska ha!" skrek hela kroppen och hjärtat pirrade lite extra när jag såg dig le och mötte din blick för första gången.

Du var så där charmigt blyg, snygg och alldeles alldeles jätteperfekt.

Det gick nog inte en dag sedan den dagen utan att vi pratade med varandra.

Vi pratade om allt, skrattade och fann varandra bara mer och mer.

Jag ville ringa dig för att jag saknade din röst men jag vågade inte, för jag visste inte säkert om du ville mer som jag eller om du bara tyckte om mig som vän.

Men så en dag, precis innan jag skulle jobba långnatt så sa du orden jag väntat evigheter på.

"Jag har tänkt på dig med ska du veta. Du skulle bara veta.."

Vilken känsla!

Du kände samma sak!

Den kvällen sa vi sanningen till varandra. Båda ville mer och jag grät hela vägen till jobbet av lycka.

Den där killen som fick hela själen att jubla, han ville ha mig!

Han var villig att satsa allt och komma för att träffa mig.

Och så blev det.

Drygt en månad senare körde den svarta mercan in på trottoaren och jag gick ut för att möta upp dig.

Benen skakade och fjärilarna i magen förde ett sådant liv att det var svårt att bara stå på benen.

Men där satt du.

Den finaste jag visste i hela världen.

Och du va på riktigt.

Du var inte där för att få ligga med någon över en natt och sedan dra utan ett ljud.

Du var inte där för att skaffa dig ett tidsfördriv och leka av dig med någon.

Du var där för att du verkligen ville. För att du ville att det skulle bli vi.

Vi startade ett liv tillsammans.

Vi flyttade ihop och sprang hand i hand på dom rosa molnen tillsammans.

Fredag den 13 april gjorde du mig till den lyckligaste kvinnan i hela världen.

Du gav mig en ring och satte på mitt finger.

Den ring som är det mest värdefullaste jag har.

Än idag, inne på vårat tredje år, skrattar vi fortfarande tillsammans med samma glimt i ögonen och med precis lika mycket kärlek som det alltid varit.

Jag är på riktigt kär för första gången i mitt liv.

Jag är kär i en man jag vet att jag kan lita på till 100%, som aldrig skulle drömma om att gå bakom min rygg, som säger att han älskar mig för att han faktiskt gör det, och framför allt, jag är kär i någon som är på riktigt, som inte gör sig till för att andra ska gilla honom. Han är sig själv i alla situationer och det är precis just det som jag älskar allra mest.

Att han är äkta! ♥