Alltså den där lilla Napoleon.

Han är knäpptyst hela morgonen, gör inte ett ljud ifrån sig, tills han hör att vi är vakna.

Då blir han som galen och ska ut till vilket pris som helst.

Han bokstavligen står och rycker som en dåre i luckan.

"Haha men Nappe! Jag kommer snart så du får frukost. Jag lovar!"

Ropar jag och han blir knäpptyst.

Inte ett endaste ljud hörs och där sitter han sen så snällt när jag kommer för att ge honom sin älskade frukost och för att öppna luckan för dagen.

Sen är han världssnäll hela resten dagen.

Alltså, åh, jag älskar den knäppgöken! 

Haha

Jag är så stolt över min lilleman.

Han har varit så otroligt duktig hela dagen!

Han har varit här en vecka imorgon och han har hela dagen idag gått felfitt på lådan.

Han gillar inte alls att man lyfter honom eller klappar honom när han springer lös, han blir lite rädd och backar.

Men det löser sig med tiden.

Man kan inte kräva så mycket av honom när han är så liten och aldrig varit inomhus och haft så mycket kontakt med människor.

(Men jag måste ändå lära honom att det är okej att sitta en stund i famnen alt. stilla på golvet. Pälsen ska ju borstas!)

Men pussas gör han!

Och väldans nyfiken.

Så han kommer snart att vara en liten gosgris!   

Min stiliga gosse ♥

Ludvig bor inte längre kvar här.

Vill man veta anledningen så skriv gärna en kommentar så kan jag förklara.

Ibland funkar allt helt enkelt inte som det ska, och det får man acceptera.

I stället har vi, efter MYCKET letande, i stället hittat en annan liten kaninpojke som absolut är här för att stanna.

Napoleon! Eller Nappe, han lyssnar till båda.

En blandning av dvärgvädur och lejonhuvad kanin.

 Han är söt, charmig, pussig och alldeles lite för go.

Napoleon har inte bott här många dagar. Han kom till oss lördagen den 21/9-13 och sedan dess fyllt våra hjärtan med kärlek.

Han är utekanin från början och var därför inte alls van med alla dom konstiga ljud som försegick här hemma.

Så han var lite rädd.

Men mycket kärlek och fjäsk fick honom att glömma allt det läskiga ganska snabbt, och idag är han en helt annan kille!

Han har sprungit runt och varit jätteglad hur länge som helst, men självklart ska man vara still när kameran kommer fram.

Men nog fick jag med ett litet glädjeskutt ändå! ♥