Alltså den där lilla Napoleon.

Han är knäpptyst hela morgonen, gör inte ett ljud ifrån sig, tills han hör att vi är vakna.

Då blir han som galen och ska ut till vilket pris som helst.

Han bokstavligen står och rycker som en dåre i luckan.

"Haha men Nappe! Jag kommer snart så du får frukost. Jag lovar!"

Ropar jag och han blir knäpptyst.

Inte ett endaste ljud hörs och där sitter han sen så snällt när jag kommer för att ge honom sin älskade frukost och för att öppna luckan för dagen.

Sen är han världssnäll hela resten dagen.

Alltså, åh, jag älskar den knäppgöken! 

Haha