Jag har tjatat i evigheter till mitt fina Troll att jag saknar Donkey Kong från supernintendot.

Seriöst, det är säkert ett år nu eller mer jag tjatat.

Så idag hjälpte han mig att få igång det!

Nostalgi!

Så gissa vad fröken pysslar med nu? Haha

Vi passade på att ha lite balkongmys idag när solen tittade fram och värmde så gott.

Amanda tackar dom högre makterna för det.

Kajsa satte igång med att mumsa grönt!

Det är ju så gott säger hon.

Amanda förstod inte riktigt först (eftersom hon alltid vill vara alla till lags) att hon fick äta av det gröna, så hon försökte va diskret..

Inte så lyckat hjärtat, jag såg dig.. ♥

Till slut "stal" hon ett blad och drog iväg med.

Jättestolt att hon "stulit" haha.

Sen lite mer mat.

Helt klart en favorit!

"Vad gör du matte? Får jag va med?"

"Äh, du va inge kul! Jag sover en stund i stället!"

"Åh jag ska ta en bild på lilla Amanda när hon tvättar sig så där gulligt!"

Ja..öh, vart tog ögat vägen?

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT SE BÄTTRE

Jag är så trött på allt just nu känner jag.

Inte ens ett strålande väder gör susen..

Jag vill bara här ifrån, få ett jobb och starta om.

Jag vill lära känna nya människor och kunna umgås med.

Ha grillkvällar ihop, spela brännboll och kanske festa lite.

Ja i alla fall kanske bara ta en kall cider. 

Det behöver inte ens vara alkohol i, så länge den är kall.

Jag är trött på att varje morgon söka jobb.

Jag vill inte söka flera stycken varje dag, jag vill HA ETT!

Men vi bor i den här byn.

Och därför vill ingen ha en heller.

Det är för långt bort.

Fan ta den här jävla byn.

Fan ta allt just nu.

Jag vill bara gråta.

Hela tiden vill jag gråta.

Jag mår inte bra här.

Jag vill bort.

Jag har tur att jag har i alla fall något som ändå får mig lite glad.

Det skulle varit en bild på mig och Trollet också, men som ni vet lägger jag inte ut sånna bilder.

För större bilder så är det bara att klicka på dom.

HAHA! Mitt i gapet ♥

Idag har vi en mysa gärnet och städa buren-dag.

Självklart har vi möblerat om också jag och brudarna.

Jag passade på att klippa klorna också, även om dom förvånansvärt inte blivit så långa trots att det va ett tag sedan.

Självklart får man alltid godis efteråt när man varit duktig ♥

Morrhår ♥

Kajsa

Sötfia ♥

Amanda

Efter bad blev det så klart myyyyyyys!

Det gillade Amanda.

Och här är buren klar!

Det blev jättegodkänt tyckte mina änglar ♥

Dom sover nästintill hela dagarna, dom har båda höfter som snart inte orkar mer och dom båda har utvecklat cancer.

Ett hot jag inte kan stoppa..

Det är åldern och alla dess nackdelar som knackar på dörren.

Snart är det dags att ge upp.

Snart måste vi säga hejdå.

Även om hjärtat gör ont och själen gråter floder så ska dom inte lida.

Mina fina små diamanter, ni skulle ju leva för evigt..♥

Varför MÅSTE man tala om för facebook VARJE dag och HELA TIDEN när man gått till gymmet och vad man gjorde där?

Varför MÅSTE man tala om för facebook att man bakar och är duktig varje dag?

Varför MÅSTE man tala om för facebook alla sportresultat i detaljer?

Och varför MÅSTE man tala om vädret VARJE dag? Också på facebook.

Vem bryr sig egentligen?

Jag bryr mig inte ett skit vem som gymmar och vad i hela fridens namn människan gjorde där.

Jag bryr mig inte om hur hockeymatchen går i detaljer, vill jag veta kollar jag väl själv?

Jag bryr mig inte om vad du bakade igår och vad du bakar idag.

Och för helvete, vill jag veta vad det är för väder och vilken temperatur det är ute kollar jag väl själv!

//Bitter_tjej

Jag är trött på den här skitbyn.

Allt skitsnack och dryga människor.

Jag är trött på att se samma hus varje dag och genomgå precis samma rutiner dag ut och dag in.

Jag är trött på att bli tvingad att gå med på saker som egentligen inte är bra för mig, bara för att andra ska få som dom vill.

Jag vill ha ett eget liv.

I en annan stad med mitt fina Troll där vi båda kan trivas.

Där vi kan skratta och faktiskt må bra på riktigt.

Jag mår inte bra här.

Jag mår inte bra av att vakna till all den här skiten varje dag.

Jag vill ha ett liv där jag kan sätta upp mål, för att jag vet att jag en dag kan nå dom.

Nu finns det inte ens på kartan att ens kunna tänka på framtiden.

På vad man vill och vad man egentligen strävar efter.

Nu söker man bara jobb efter jobb efter jobb efter jobb utan minsta resultat.

Man söker och söker och söker och söker och hoppas för allt vad livet är värt, men allt man får är standardsvar att tjänsten redan är tillsatt.

När ska det bli våran tur?

När ska vi komma här ifrån och faktiskt få starta ett liv?

När ska vi kunna sätta upp mål att sträva efter?

När ska det bli våran tur?