Det är en bra mening tycker jag.

Råttorna också.

Därför fick dom vara ute en sväng i storrummet idag och kika runt.

Snälla som dom är så vet dom att det är se men inte röra som gäller.

Kajsa tyckte först att det va jätteläskigt att helt själv få gå ut.

Men sen, när hon insåg att golvet inte va ett monster blev det full fart att upptäcka nya rummet!

Och Amanda då?

Hon hittade maten!

Hon va dock lite mer skeptisk varför det stod en cykel mitt i vägen.

Hon hälsar att hon fortfarande inte fattar grejen. Även om hon checkat av varje milimeter.

"Inte nog med att hon har en cykel i vardagsrummet, hon har en sten på golvet också?"

Kajsa, ja hon inspekterade noga under alla möbler.

Det gjorde Amanda också.

"Hörru morsan! Du borde städa under soffan!"

Jag sitter och tittar på alla mina "barn" när dom äter sin kvällsmat och ler för mig själv.

Inget bråk, inget hetsätande och inget slöseri.

Dom tar bit för bit och njuter.

Man ser att dom njuter.

Till och med Ice sitter där med stängda ögon och tar tugga för tugga och äter sakta.

Det är så skönt att se, att till och med hon kan stressa ner.

Innan jag separerade Ice från dom andra skulle ni egentligen sett hur hon va.

Man såg ögonvitorna hela tiden för att ögonen va så uppspärrade, häftig andning och hon bokstavligen hetsåt.

Hon slängde sig i matskålen och tröck i sig så mycket hon kunde så inte någon annan skulle få.

Nu sitter hon där, och blundar när hon äter.

Som djurägare har man ett ansvar att se till att sina djur har det bra, och när jag ser på alla mina älsklingar, mina små liv, då vet jag, jag vet att jag har lyckats.

Dom är lyckliga.

Det gör mig lycklig!

Något hö-bärande blev det aldrig igår. Det sköts upp tills torsdag.

Men vi åkte ändå till mor och hjälpte henne med lite annat.

Fixa kylskåpet, skötta snö och lite sånt.

Jag passade på att ta med mig en bur hem till Ice.

Den är inte mycket bättre än den förra, då hon inte har några klättermöjligheter alls, men den är bättre på annat sätt.

Luckan i den lilla buren är nämligen så liten och varje gång Ice ska få komma ut och vara hos mig så stoppar hon upp med bakbenen i luckan.

Och jag är rädd att jag en dag kommer göra henne illa om hon fortsätter..

Så jag får göra det bästa jag kan för henne så länge hon är hos mig.

I den mån jag kan får jag göra nya våningar och egna klättersaker.

Hon kommer kanske inte kunna klättra på galler så mycket men hon kommer få sina klätterbehov tillfredsställda på annat sätt.

Det är nämligen en kaninbur. Så den är lång, men inte speciellt hög.

Det är tur att det är en tillfällig lösning.

Nu tänkte jag om jag kanske skulle sätta igång en städdag.

Det finns ju inte så mycket mer att göra en söndag som denna.

Det är inte ofta hon vill vara med på bild, men när hon väl fastnar är hon bra söt! ♥

Det är lite taskigt att säga det kanske men att ha Ice ensam i sin egna bur har bara fört med sig fördelar.

Det är inte en enda grej i stora buren som är nerkissat eller nerbajsat (våningar, pinnar, hängmattor, tunnlar, rep, hus, krukor mm.)

Det finns inget bråk.

Maten stannar i matskålen i stället för att vara precis överallt annanstans.

Inget blir sönderbitet.

Ingen råtta är nerkissad.

Och framför allt, alla är så lugna!

Antingen har jag kvar Ice tills dess att jag hittar en större, billig bur till henne eller så får hon flytta.

Problemet är att hon behöver en större bur och det har vi inte plats för.

Jag hade ju som sagt räknat med att det skulle gå att ha dom ihop hela deras liv och inte att det skulle bli så här.

Men Ice är en trevlig och mysig råtta så det är klart att det skulle vara tråkigt om hon flyttade, men som sagt, hon behöver en större bur.

En bur vi inte har plats för.

En väldigt liten Ice.