"Le om du vill ha bollen!"

Först blev Trollet förkyld, sen blev jag smittad.
Jag har mått så jävla dåligt och har knappt sovit alls senaste dagarna.
Idag fick jag äntligen nässpray och VAFAN.
VARFÖR har jag aldrig köpt nässpray?!

Helt plötsligt kan jag andas.
Helt plötligt känns det inte som att bihålorna ska sprängas, och helt plötsligt blev jag nästan bra?
Vafan?
Tänk om jag tänkt på det tidigare, då kanske jag sluppit dö 15 gånger om varje förkylning?!

Jag skrev ett aplångt inlägg i mobilen.

Sen råkade jag trycka på bakåtknappen och allt försvann. Suck.

Jag bytte till datorn.

Jag började i alla fall så här eller nå:

Jag ser dagligen alla dessa kreativa och duktiga människor som visar upp allt dom gjort med stolthet.

Det gör mig både glad och ledsen.

Glad för deras skull. Att dom är bra på något och utvecklar det.

Ledsen för att det får mig dagligen att inse att jag inte kan någonting. Jag är inte bra på någonting.

Att kunna baka och laga mat efter recept är ju inte precis en big deal, jag följer ju bara instruktionerna för vad någon annan kämpat sig svettig för att få ihop.

Det får mig också att tänka på alla dessa arbetsintervjuer man ska gå på när man söker jobb.

Tror ni det går bra för mig eller?

NEJ FÖR JAG SUGER JU PÅ ALLTING OCH MAN MÅSTE VARA SÅ JÄVLA BRA PÅ ALLT OM MAN GÅR PÅ INTERVJU!

Liksom, "nämn tre saker du är bra på" eller "beskriv dig själv med tre ord".

Jag är inte bra på någonting.

Jag är deprimerad, bitter och skittråkig.

Ja men åh va bra det går att få jobbet man vill ha av hela sin själ!   

På varje intervju ska jag vara någon jag inte är och det gör mig bara ännu mer ledsen.

Jag brukade vara världens gladaste varje dag och jag brukade beskriva mig själv som "skitrolig och utåtriktad".

Jag har ju knappt ens några vänner.

100+ på facebook är inte precis att räkna med.

För det är liksom inte så att 100+ hör av sig för att fråga hur man mår eller om man vill hitta på något.

Det är inte ens 5+ som hör av sig.

Jag brukade kommentera då och då hos mina vänner att jag bryr mig jättemycket om dom och saknar dom och gärna ville ses. Det har jag slutat med för jag fick 99% av gångerna en "gilla kommentaren" eller en tafatt liten kommentar om "ja vi måste ses! det var evigheter sedan" men självklart händer ingenting för det är bara jag som ska åka till alla andra hela tiden men ingen hälsar på mig.

"Men hallå! Du har ju din hund! Hitta på grejer med honom."

Ja men varken han eller jag skulle ju orka med för det första att vara ute hela jäkla tiden 24/7.

Någon gång vill man väl göra något annat?

Och för det andra så finns det INGENTING roligt att göra med en hund där vi bor för att ingenting satsas på djuren här.

Det finns inte ens en hundrastgård att gå till.

Men åk någonstans då?

Ja vart då?

Vart ska jag åka ensam och hitta på något ensam?

Trollet är inte för fem öre intresserad av att gå kurser tillsammans med mig och Ricko och ser honom ändå bara som min hund för "det är ju mitt intresse bara".

Han intresserar sig bara av sina bilar och pratar bara bilar. Så nej, det kom inte ens på fråga.

Så ja.

Här har ni mig.

Ensam och jävligt deprimerad.

Utan hobbysar och utan liv.

Men, jag har snart sett varenda jävla film som någonsin gjorts.

Det kan jag ju skriva i mitt cv.

Jag saknar verkligen den där tiden då man kände att man var någon.

När man uppriktigt kunde säga att man var "social och utåtriktad", för det var den man var. På riktigt.

Nu är jag mest bara trött, har ont överallt och gråter så fort jag blir ensam.

Ibland gör det så ont att vara jag att det känns som att hjärtat ska gå sönder.

Våren börjar knacka på dörren nu och det börjar kännas lite bättre när solen faktiskt visar sig mer än en gång i månaden.

Man får inte lika ont i huvudet av att gå ut längre.

I och med att våren börjar komma så kan vi även börja socialträna Ricko mera.

Vi har inte kunnat göra det för att vintern har varit så vansinnigt dålig och kall, och dels för att människor helt enkelt inte kunnat ge fan i honom så vi har fått vänta ut tills han inte är lika liten och attraktiv för klappare och idioter.

Nu är han stor och klumpig, tung och full av energi och det är inte lika roligt att han kommer dundrandes fram längre och tacklar ner människor.

Ja han gör det.

Han tacklas.

Och ja det är skitjobbigt.

Men han är fortfarande liten och han måste lära sig att man inte gör så.

Vilket har varit helt jävla omöjligt att lära honom så länge människor uppmuntrar det.

Det går i alla fall bättre och bättre med socialträningen.

Ricko är en väldigt stressad hund och stressar upp för ingenting, så det är väldigt skönt nu när människor kan låta oss vara ifred lite mer så han får tiden att öva.

Igår gjorde han enorma framsteg och till och med låg stilla medans människor gick förbi honom på nära håll.

Så vi pussades och han fick massa beröm.

Vi har för övrigt börjat plocka bort mer och mer saker inomhus åt honom då han behöver öva på att ha lite tråkigt helt enkelt.

Det går också bättre och bättre.

I början tjöt han i högan sky och tyckte att vi va dom dummaste människorna i hela världen som plågade honom med att ha lite tråkigt ibland.

Nu ligger han mest och sover å snarkar.

För övrigt skulle jag varit på möte nu på morgonen insåg jag när det väl var försent.

Men skitsamma, det var inget viktigt och jag blir mest på dåligt humör när jag är där.

Det känns ju lite så där halvkasst att förstöra ett bra humör liksom.

Snart är det påsk förresten!

Vi har inget mer planerat än att köpa godis och bli tjockisar..haha

Alltså ja...

Jag stöter ihop med en kvinna ibland, inte ofta tacko och lov, när jag är ute och går med Ricko och tammefan varenda gång ska hon läxa upp mig hur jag ska göra med min hund.

Jag ska lära honom sluta hoppa.

Jag ska sätta nosgrimma på honom så han slutar dra. (jag brukar ha kopplet runt magen och det stör henne otroligt)

Han SKA hälsa på allt som rör sig.

Han SKA uppföra sig si och så och han SKA göra både det ena och det andra.

Ricko är en valp.

Han är 6 månader gammal och full i bus.

Självklart hoppar han när vi möter någon han får hälsa på.

Det är inte konstigt att han drar i kopplet eller skäller till någon gång åt en bil som låter underligt,

eller att han piper väldigt mycket när han tvingas vänta mer än en sekund på något.

Han är en valp.

Man kan inte kräva så jävla mycket av honom än.

Han kommer att lugna ner sig.

Han kommer lära sig att sluta pipa när han ska lära sig att vänta.

Han kommer lära sig sen i sommar att möta andra utan att hälsa och vara så hysterisk.

Han kommer lära sig att man inte drar i kopplet.

Allt sånt kommer med tiden.

Lugna ner dig kärring.

Ett barn är ett barn precis som att en valp är en valp.

Han är 6 månader och måste få lära sig mycket ostört utan att varenda människa måste hälsa och klappa.

Han är väldigt lättdistraherad och det håller jag på att försöka träna bort med honom nu.

Han ska kunna lära sig att slappna av i alla miljöer och det är stört omöjligt när människor bokstavligen springer efter honom och tvingar sig på att hälsa och allt vad det nu är.

Lappen kommer jag skriva ut för dom som inte vet om detta eller "inte bryr sig vad det där är för jävla skit".

Ricko har kompisar.

Ricko får hälsa på andra hundar.

Han får leka många gånger.

Så nej, han isoleras inte helt från sånt nu.

Men ibland måste vi få träna ostört.

Alltså bullarna igår.

Dom.blev.inte.bra

Något gick fel och degen vägrade för allt i världen jäsa, så dom blev torra och tråkiga.

Idag ska jag däremot göra om degen och bakar med vanlig jäst som jag annars alltid gör och idag så jäser i alla fall degen tack och lov!

När bullarna är klara ska jag ta en promenad med lillekorv.

Har ingen aning vart jag ska gå heller.

Det är kallt och hela den här byn är helt hysteriska över den där lagen som gäller nu om koppel.

Jag tycker man kan använda sig av sund förnuft istället.

Djur ska få vara lösa OM ägaren har uppsikt.

Jakthundar däremot tycker jag väl kan behöva vara kopplade men en hund som bara används till sällskap och inte blir lärd med att döda andra djur eller är så menlösa som Ricko är att dom bara ska pussa på alla andra djur så ser jag inga problem i att dom får vara lösa.

Däremot ska det finnas en jävla lag på att hundägare SKA plocka upp bajset efter sin hund om den bajsar mitt i gatan eller mitt i stan.

Men vart man än bor så förstår ju inte människor sånt så likförbannat kommer det dyka upp massa bajs i vår sen.

Överallt längst med trottoarerna..

Nu ska jag sluta va bitter och kolla klart avsnittet av iZombie och så småningom grädda bullarna.

Mums!