Ensamtid.

Man tycker ju att det borde vara jättekul men tammesjutton att det inte är.

Jag har så tråkigt så jag dör lite snart.

Trollet är borta på äventyr ett par minuter, kanske en timme eller så, och här ligger jag i sängen med datorn i knät och dör. Så tråkigt har jag!

Inte nog med det så renoverar vaktis lägenheten under oss.

Ja jag lovar, det är skitroligt att höra en borr konstant.

Om jag skulle vilja se en film skulle det ändå inte gå, jag skulle inte höra ett ord vad dom säger.

Men på lördag har vi i alla fall något inbokat.

Vi ska på middag med mor.

Hon skulle bjuda oss på middag på mongolisk buffé på en kinarestaurang.

Det har vi aldrig ätit så det ska bli trevligt.

Men jag som LCHF:ar får vara försiktig med vad jag kan äta bara, men det kommer gå bra.

Nu ska jag typ dö lite till.

Snart är jag där, snart visar vågen vad jag vill se.

Lyckan är total.

Det mest sjuka av allting är nog att jag saknar min dubbelhaka lite..

Den va så rolig att dallra med när man hade tråkigt.

Haha.

Nu kan jag inte ens göra en dubbelhaka om jag så anstränger mig till döds.

Frasen:

"Nu ska jag ta mina två hakor och gå en sväng"

funkar inte heller.

Men det är ju inte precis så jag lider av att bli av med allt fläsk.

Det är så skönt att kunna gå i trappor utan att få en halv hjärtinfarkt, att kunna äta utan att behöva ta andetag emellan för att få luft, att kunna ligga ner i soffan utan att kvävas, att slippa mediciner mot blodtryck och hjärtklappningar, att slippa vara den som alltid säger "jag orkar inte".

Det hela gick så långt för mig att mitt hjärta sa åt mig att jag måste ta tag i det här.

Jag fick börja äta medicin mot hjärtklappningar till och med.

Mina knän höll på att helt ge vika och mitt blodtryck var på tok för högt.

Min gräns va nådd.

Och jag är glad att jag lyssnade till min egna kropp och såg alla dom tecken som fanns. Som talade om att det inte kan fortsätta så här.

Nu mår jag bra.

Jag är pigg, jag orkar springa i trappor, min mage mår fantastiskt varje dag, jag sover bättre och känner mig mer utvilad, min halsbränna har försvunnit och min stressmage är som bortblåst när jag sover borta.

Fantastiskt!

Tanken på vad som kunde ske om jag inte lyssnade på min egna kropp är skrämmande.

Sammanlagt har min kropp burit på 46,9 kg för mycket.

Om man räknar så jag får ett normalt BMI.

Nästan 50 kg!

Mitt första stora riktiga mål är - 36 kg.

Sen vet jag inte om jag är nöjd när jag når dit, men går jag ner mer efter så är väl det egentligen bara ett plus.

Kroppen sätter ju ändå stop själv när den tycker att det är normalt.

Jag är stolt över mig själv.

Jag gav mig fan på att ändra min livsstil och det gjorde jag.

Fan va bra jag är!