Våren är inte här än på ett tag men det märks att det går mer och mer åt rätt håll nu.

Nu börjar fåglarna sjunga och dra på trissor också, ibland får vi se solen titta fram!

Idag gick vi vändan genom byn jag och Ricko.

Vi brukar inte gå där jättemycket, eller har inte gjort så länge när han varit liten just för att det ska lockas så mycket på honom konstant av alla människor man inte vill ska hälsa på honom.

Men nu börjar han bli stor och har på söndag nått upp till 6,5 månad.

Nu börjar både han att lugna ner sig och människor är inte lika intresserade av att hälsa längre.

Extremt skönt.

Jag brukar dessutom försöka ha honom lös så mycket det går och det fungerar mer än toppen!

Han vet om att jag vill ha honom kopplad när vi möter folk och hundar så då sätter han sig ner.

Självklart är ju allt fokus på dom vi möter men ber jag honom sitta så gör han det.

Han har alltid varit väldigt lätt att ha och göra med och jag vet att en hund som han det finns bara en på miljonen.

Tänk er själva ni som är vana med valpar hur mycket dom biter sönder, skäller, hoppar upp leriga i soffan, inte alls lyssnar när man vill att dom ska vara lugna, ligga still på sin plats har man inte alls tid för och allt är en enda röra fram tills ett års ålder.

Ricko har aldrig bitit sönder något han inte får. Han får ibland kartonger och det biter han sönder, men det får han ju också göra. Han har aldrig bitit sönder en sko eller ens försökt.
Han har kunnat "låna" dom men släppt ifrån sig så fort vi sagt att han inte får röra.
Han har förstått sedan dag ett att hans plats, det är på täcket bredvid soffan.
Han har sedan dag ett varit tyst hela nätterna och han vet nu att när vi ska ha frukost får han leka i storrummet eller ligga under bordet.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst för han är verkligen en helt otrolig valp.

Han är ingenting av det man är van med sedan tidigare.

Han finns till och man behöver sällan säga åt honom.

Jag är stolt över honom och det vet han om.

Han är mammas lilla gris och vi har byggt upp ett väldigt speciellt band på den här lilla tiden han bott här.

Jag tjatar mycket om det, att han är perfekt, och många tror att jag bara överdriver.

Men faktiskt, alla som fått spendera en dag med honom och får se hur han fungerar både hemma och utomhus blir helt förvånade över att han är som han är när han är så liten.

Han är fruktansvärt klok och jag vet att det bor en liten lillgammal hund i den där kroppen någonstans som styr och ställer.

Jag är kär i honom.

Jag är upp över öronen förälskad i det där lilla goa knytet   

Gammal bild, men den är för söt för att inte visas.