Idag tog jag med Ricko till min såkallade jobbcoach från arbetsförmedlingen.

Han är benämd med "såkallad" för att han går mig mer på nerverna än någon annan.

Han lyssnar inte, han respekterar inte och han förstår för allt i världen inte att min kropp inte mår bra av ett för fysiskt arbete.

Just nu står nog att få det där sjukintyget högst upp på listan så jag kan trycka upp det i ansiktet på honom så får han det bevisat på papper...

Men i alla fall, det jag skulle säga var att Ricko skötte sig rätt bra idag mot vad han brukar när vi är där.

Han pep så extremt mycket bara, som vanligt när vi är iväg, men bortsett från det är jag stolt över honom.

Lite finslip här och där så kommer han bli en perfekt hund när han blir äldre.