Igår blev Jesper värmlänning.

Det känns tomt, tungt och vemodigt.

Men också tryggt, lättsamt och glatt.

För jag vet ju att han får det bra där.

Jag vet ju att han redan äter som en häst och utforskar. Jag vet ju att dom kommer skämma bort honom och att han redan är nyfiken på sin nya vän.

För hans skull är jag inte orolig.

Han kommer trivas bra där borta och han är inte längre bort än att jag får veta hur han har det. När jag vill.