För att han ser så högfärdig ut jämt   

Tack snälla underbara granne för att du MÅSTE dela med dig av din dunka dunka musik just idag när jag har världens huvudvärk.

Tack snälla!

Jag kommer med nybakta bullar och lite kaffe snart och bjuder, som tack för att du förstår så bra att man kan ha musik och bas så inte grannarna störs av det.

Alternativt kommer jag över för att ge dig en käftsmäll.

Men jag är så busig så jag låter det bli en överraskning!

Vi tvättar idag och jag är inte alls på humör egentligen.

Ta en promenad skulle jag också göra men motivationen är totalt noll.

Jag vill hitta på något kul men det finns inget kul att göra.

Nappe är ungefär lika trött han också och Trollet spelar tv-spel.

Det händer alltså inte så överdrivet mycket idag och vi är inte så där jädra överdrivet skitkul, utan vi är lite mer astråkiga idag.

Man ska ha sånna dagar ibland, men eftersom vi har sånna här dagar hela tiden så blir man rätt trött på det också.

Trollet får ju i alla fall jobba så han har ju lite mer spännande liv än en annan..

Jag har huvudvärk och skulle GÄRNA glufsa i mig en hel påse med naturgodis om det varit möjligt.

Men det är det så klart inte.

Eftersom jag bara gnäller nu igen så kan jag bjuda på lite blandade bilder från lite då och då.

Det blir bra va?

Så klart det blir.

Första bilden och gången med för den delen där Nappe kom på att jag inte skulle bita honom om han satt i mitt knä.

Och så när han fick sin morot första gången. Det va gott tyckte han!

Slöskit!

Och så mina hemgjorda chilicheese!

Vill ni ha recept?

Så klart ni vill!

Here it goes:

100g cheddarost

1 ägg

Chilikrydda

Jalapenos

Mandelmjöl eller pofiber (mandelmjölet håller sig gärna inte kvar)

Gör så här:

Riv cheddarosten och blanda med ägget kryddorna och hackad jalapenos.

Gör små bollar av smeten och rulla i mandelmjöl eller pofiber.

Fritera i ca. 130 grader i en fritös tills bollarna fått färg.

Fortfarande så gråter jag när jag ser bilder på mina små kärlekar.

Mina små råttor som berikade mitt hjärta med kärlek och glädje i 2 års tid.

Det var kärlek vid första ögonkastet och vi har aldrig varit ifrån varandra mer än högst någon vecka eller helg, men då har dom varit hos "moster", så dom har ju inte saknat mig, men jag har saknat dom varje sekund.

Nu när jag vet att dom aldrig mer kommer tillbaka, att buren är i källaren och alla dom små saker som dom behövde är nerpackade, då gör det ont i hjärtat.

Jag tittar ofta på dom videon som jag filmat på dom.

Det är blandat skratt och gråt varje gång.

Att ta bort headern på Amanda känns oerhört konstigt och ledsamt, men jag kan ju som sagt se den bilden när jag vill, så lite förändring i designen kanske också är lite bra för "läkandets" skull.

Då kanske jag slutar att fyllas med så mycket sorg varje gång jag bloggar.

För det blir så, jag ser bilden och då blir jag ledsen.

Men nu kör vi en nystart.

Därför får Nappe stå för headern ett tag fram över.

Han skänker mig så mycket glädje och kärlek så jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på honom.

Ännu mer när han sitter bredvid mig och undrar nyfiket vad jag håller på med.

Kanske kan det hjälpa mig att få en liten knuff i rätt riktining och ta tag i det här med bloggandet igen.

Han är också lite slö idag ♥