Jag är inte alls på humör för någonting idag känner jag.

Jag är bara trött och känner mig lite smått irriterad bara.

Stressen över att jobben bara minskar mer och mer här och att snart inga finns kvar blir bara större och större.

Jag vill inte sitta hemma mer och bara glo hela tiden.

Jag söker jobb men får bara svar att någon annan fått tjänsten.

Det tar på ens psyke till slut.

Kommer jag aldrig hitta ett jobb som passar mig?

Ska jag behöva söka ett jobb som inte alls är jag, som inte passar mig på en endaste fläck, för att jag blir tvingad?

Jag orkar snart inte med det här mer.

Jag VILL ju jobba och jag VILL göra rätt för mig!

Ändå sitter jag här månad efter månad med enbart pengar från aktivitetsstödet.

Jag vet vad du/ni tänker.

"Men bli personlig assistent då eller sök dig till äldrevården!"

Nej. Det är inte jag.

Jag passar inte att jobba med att ta hand om andra. 

Just i dom yrkena SKA man ha både tålamod och passa som vårdare, men jag passar inte som det för fem ynka ören och dessutom har jag världens sämsta tålamod.

Det är helt enkelt inte JAG och därför söker jag inte dom jobben heller.

Det är lite som att sätta en folkskygg och genomelak människa i en reception, det går liksom inte ihop.

Jag bryter ihop snart.

Jag hatar det här!