Jag tänkte skriva värsta välkomstinlägget, ni vet ett sånt som får alla att kladda lite i brallan av chocken hur jävla bra skrivet det va, men efter ett par timmars funderingar kom jag helt enkelt inte fram till något att säga. Så ni får nöja er med att det inte blev något kick-ass inlägg den här gången.

Ni får nöja er med det här.

Nu har vi hälsat i alla fall, det var ju trots allt meningen med det hela!

HEJ!

Min vackra, älskade och trogna kille får stå för premiärbilden.

Älskad, galet saknad och ALDRIG glömd! ♥