Ricko är ju som jag har sagt tidigare väldigt klok.

Ibland FÖR klok för sitt eget bästa.

Han är snart 6 månader och bara mer och mer av hans smarthet kommer fram.

Han snappar upp saker man själv inte tänkt på att han kanske märker, innan han faktiskt själv gör dom.

Som idag.

Han och jag gick våran promenad och jag brukar alltid släppa honom lös på vägen hem när vi kommer till idrottsplan.

Dels för att det är det bästa han vet och komma lös och dels för att han sköter sig så jävla fint.

Så länge vi är på idrottsplan får han vara lös så mycket han vill, men när vi kommer in på en stig som går bredvid vårat "hus" (läs radhuslägenhet) så brukar jag koppla honom.

Han har liksom en tendens, precis som alla valpar, att jättelyckligt springa fram till alla människor han har chansen att springa fram till.

Därför tar jag det säkra före det osäkra att koppla även om ingen är ute.

Idag gjorde jag detsamma och gav inga tecken på att han skulle få koppel på sig.

Den lilla rackarns busen VET att det gäller att springa av sig medans han kan, så det gjorde han. Han rejsade och rejsade och rejsade och kasta pinnar med sig själv.

Men, så kommer vi till platsen jag brukar koppla honom på och han sätter sig utan att jag bett honom och väntar tills jag satt koppel på honom.

Sen går han som en dröm hela vägen hem.

Jag brukar ALLTID få ropa in honom för han vill verkligen inte alls bli kopplad igen, han tycker ju att han är så duktig lös ändå.

Han är så smart och det är precis det jag älskar honom så för.

Jesper har hittat sitt hem.

Han har inte flyttat än men han kommer att bli en värmlänning.

Världens goaste och finaste lilla kille kommer inte längre att bo hos mig..

Mitt hjärta gör ont när jag tänker på det.

Först förlorar jag min kärlek Napoleon innan jul och sen tvingas Jesper att flytta.

Han har vant sig med att vara ute och det ska han få fortsätta med.

Han älskar att vara fri och rulla i jord, gräva tunnlar, hitta på bus och äta gräs hela dagarna.

Han vill ha en vän att dela med sig av sin kärlek till och han vill ha någon vid sin sida när det är kallt.

Han är van med det.

Det vore oansvarigt av mig att skaffa en vän till honom nu när jag vet att vi kommer att behöva flytta snart.

Speciellt när jag vet att han inte vill in igen, ska jag då sitta där med två kaniner att omplacera?

Jesper är och kommer alltid förbi en stor kärlek för mig, och det här gör jag för hans skull.

För att han ska få fortsätta må bra.

En bild från när han va liten och bara dagsfärsk hemma hos oss