Han är ljuvlig vaken men gudomlig så här också.

Varje morgon är densamma.
Man lägger sig på kvällen och tänker:

"Gud va skönt, imorgon kan jag sova länge!"

Men så står det ju där utanför grinden till sovrummet varje morgon klockan 7 en så glad liten kille som viftar på svansen och håller på att krypa ur skinnet av glädje när han hör att vi vaknade.
Så vi går upp.
Varje morgon senast klockan 7.
Men så är det med bebisar.
Jag kan gärna ta det när han är så söt!