Nej jag mår inget vidare bra idag heller..

Nej, nej och åter nej är det enda jag får hela dagarna när jag söker jobb.

Inte ens en jävla praktikplats duger jag åt.

Hur fan ska jag kunna hålla lågan uppe då och orka söka fler med glädje?

Hur ska jag kunna vara lycklig varje dag när jag aldrig kan göra mer än sitta och söka jobb?

Hur ska jag kunna vara lycklig när jag bara blir påmind VARJE dag att alla andra har jobb och gör nytta medans jag bara sitter hemma och glor i väggen?

Allt känns bara skit just nu och ni få ursäkta min bitterhet här inne men jag orkar verkligen inte vara glad och trevlig just nu..

Jag inbillar mig att måendet kanske blir lite bättre om jag får skriva av mig, men ingen är ju tvingad att läsa..

Jag är inte alls på humör för någonting idag känner jag.

Jag är bara trött och känner mig lite smått irriterad bara.

Stressen över att jobben bara minskar mer och mer här och att snart inga finns kvar blir bara större och större.

Jag vill inte sitta hemma mer och bara glo hela tiden.

Jag söker jobb men får bara svar att någon annan fått tjänsten.

Det tar på ens psyke till slut.

Kommer jag aldrig hitta ett jobb som passar mig?

Ska jag behöva söka ett jobb som inte alls är jag, som inte passar mig på en endaste fläck, för att jag blir tvingad?

Jag orkar snart inte med det här mer.

Jag VILL ju jobba och jag VILL göra rätt för mig!

Ändå sitter jag här månad efter månad med enbart pengar från aktivitetsstödet.

Jag vet vad du/ni tänker.

"Men bli personlig assistent då eller sök dig till äldrevården!"

Nej. Det är inte jag.

Jag passar inte att jobba med att ta hand om andra. 

Just i dom yrkena SKA man ha både tålamod och passa som vårdare, men jag passar inte som det för fem ynka ören och dessutom har jag världens sämsta tålamod.

Det är helt enkelt inte JAG och därför söker jag inte dom jobben heller.

Det är lite som att sätta en folkskygg och genomelak människa i en reception, det går liksom inte ihop.

Jag bryter ihop snart.

Jag hatar det här! 

Alltså den där lilla Napoleon.

Han är knäpptyst hela morgonen, gör inte ett ljud ifrån sig, tills han hör att vi är vakna.

Då blir han som galen och ska ut till vilket pris som helst.

Han bokstavligen står och rycker som en dåre i luckan.

"Haha men Nappe! Jag kommer snart så du får frukost. Jag lovar!"

Ropar jag och han blir knäpptyst.

Inte ett endaste ljud hörs och där sitter han sen så snällt när jag kommer för att ge honom sin älskade frukost och för att öppna luckan för dagen.

Sen är han världssnäll hela resten dagen.

Alltså, åh, jag älskar den knäppgöken! 

Haha

Jag är så stolt över min lilleman.

Han har varit så otroligt duktig hela dagen!

Han har varit här en vecka imorgon och han har hela dagen idag gått felfitt på lådan.

Han gillar inte alls att man lyfter honom eller klappar honom när han springer lös, han blir lite rädd och backar.

Men det löser sig med tiden.

Man kan inte kräva så mycket av honom när han är så liten och aldrig varit inomhus och haft så mycket kontakt med människor.

(Men jag måste ändå lära honom att det är okej att sitta en stund i famnen alt. stilla på golvet. Pälsen ska ju borstas!)

Men pussas gör han!

Och väldans nyfiken.

Så han kommer snart att vara en liten gosgris!   

Min stiliga gosse ♥

Ludvig bor inte längre kvar här.

Vill man veta anledningen så skriv gärna en kommentar så kan jag förklara.

Ibland funkar allt helt enkelt inte som det ska, och det får man acceptera.

I stället har vi, efter MYCKET letande, i stället hittat en annan liten kaninpojke som absolut är här för att stanna.

Napoleon! Eller Nappe, han lyssnar till båda.

En blandning av dvärgvädur och lejonhuvad kanin.

 Han är söt, charmig, pussig och alldeles lite för go.

Napoleon har inte bott här många dagar. Han kom till oss lördagen den 21/9-13 och sedan dess fyllt våra hjärtan med kärlek.

Han är utekanin från början och var därför inte alls van med alla dom konstiga ljud som försegick här hemma.

Så han var lite rädd.

Men mycket kärlek och fjäsk fick honom att glömma allt det läskiga ganska snabbt, och idag är han en helt annan kille!

Han har sprungit runt och varit jätteglad hur länge som helst, men självklart ska man vara still när kameran kommer fram.

Men nog fick jag med ett litet glädjeskutt ändå! ♥
 

Det är en sån här dag idag.

Världens busigaste kille på kvällarna är han.

På morgonen och eftermiddagarna är han relativt lugn, mest envis att han ska under soffan men annars sover han mest.

Men till kvällarna, helst precis tills vi övriga i huset vill sova, då blir han som galen!

När jag började filma hade han redan hållt på ett bra tag.

Suddigt i början men det blir snabbt bättre! 

Mobilen förstår inte alltid vad skärpa betyder..