Ingen dag är den andra lik när Ricko är med.

Idag var han och jag upp på byn lite och socialtränade.

I vanliga fall blir Ricko heeelt till sig och ska hälsa på allt som rör sig, skrika som en stucken gris så fort man sätter sig ner någonstans för att bara koppla av och bete sig allmänt flum.

Visst är han bara 4 månader så man kan inte kräva något jättestort av honom, såklart.

Men att han åtminstone ska kunna bete sig bland folk, det vill jag allt.

Först träffade vi på två hundar Ricko fick hälsa på.

En 7 årig golden hane och en 7 månaders golden hane.

Först va det jätteläskigt sa Ricko men sen blev det skoj!

Efter det gick vi upp på byn en sväng och gick runt bland människor, barn och alla möjliga oljud.

Inga problem alls faktiskt.

Sen satte vi oss en sväng och inte heller det några som helst problem.

Vi pratade med människor, mötte hundar och barnvagnar och stora lastbilar som vi tittade på.

Undersökte några skyltfönster gjorde vi också.

På hemvägen hälsade vi på änderna.

Det känns viktigt att han vänjer sig med sånt också känner jag då min mor har höns och ankor han absolut inte ska få för sig att jaga.

Så vi övar på änderna så länge.

Dom va inte ett dugg intressanta idag.

Han har skött sig som en ängel idag lilla Ricko.

Helt annat mot igår..

Eftersom det både blåst och regnat i flera dagar nu har det inte gått så bra att vara ute med Ricko.

Det går ju att gå men varken han eller vi vill ju gå speciellt mkt när det öser ner iskallt regn och blåser på det.

Därför har ju han såklart samlat på sig ENORMT med energi och bara laddat för kaos.

Det kaoset kom igår och hur mycket Trollet än kämpade igår medans jag var på jobbet så lyssnade inte Ricko för ens ett öre.

Han blev helt döv och varva ner var ju det sista han tänkte på.

Men nu är han nöjd.

Nu har han tuggat på sina tuggpinnar och sover så gott i ett hörn.

Jag ska bara se klart på söndagens avsnitt av big brother, sen ska jag troligen bjuda min mor på fika eftersom hon ska titta förbi om en stund.

Ha det gött!

Att jobba som diskare och städare var kanske inte vad jag planerat att jag skulle göra men det är kul att i alla fall få göra lite annat emellan kassatjänsten.

Jag trivs faktiskt helt okej och dagarna går fort med roliga och trevliga arbetskamrater.

Sen att jag bara jobbar kvällarna på helgerna är faktiskt väldigt skönt.

Jag har otroligt ont i kroppen och lederna mellan varven och visst, det blir inte jättemycket bättre precis av att slita ut sig totalt på helgerna, men och andra sidan får jag tid att vila upp mig i veckodagarna.

Det enda jag vill göra nu är sova.

Jag känner mig så sliten efter två dagars jobb att jag bara känner för att sova bort resten av veckan...

Både kaninerna och Ricko mår bra.

Det börjar kännas skönt nu när Ricko börjar förstå vissa gränser som sätts i hemmet.

Nu ska han bara förstå att samma regler gäller även om vi kommer hem till andra.

Som exempel så har han ungefär 50 tusen bollar i luften samtidigt så han måste verkligen lära sig att stänga av inomhus. Det börjar han lära sig hemma nu, men så fort vi kommer bort blir han uppstressad till TUSEN för att han måste fokusera på allt samtidigt hela tiden.

Pipande och skrikande är det han är bäst på kan jag säga.

Jag har sällan hört en hund som kan skrika så extremt som en stucken gris så fort han inte får hälsa på en annan människa. DET är något jag verkligen vill jobba bort med Ricko.

Socialträning delux är det som gäller.

Nu har jag ett arbetspass kvar ikväll, sen får jag sova förhoppningsvis.

Kaninerna ska få städat och jag jag ska fixa det sista innan tåget går.

Idag blir Ricko 15 veckor förresten...!

Jaha, i måndags förra veckan ringde alltså en arbetsgivare till mig och frågade om jag var intresserad av att jobba hos dom.
Eftersom jag inte ens sökt jobbet fick jag ju lite den känslan att jag först inte alls ville, men Trollet var snäll och skjutsade mig dit på kvällen och jag fick min intervju.

Det är ju inte ett jobb jag skulle sökt själv om man säger så men jag fick det iaf och gör mitt bästa för att ge det en chans.

Det är jättegulliga människor som jobbar där och dom vet verkligen vad tack och varsegod betyder.

Lite annat mot vad man är van med så att säga, så det känns lite skumt men ändå bra.

Det värsta är egentligen att jag måste pendla och det i sig är ju inget problem,problemet ligger mer i att jag inte har ett körkort och därför måste rätta mig efter kollektivtrafiken.

DET om något vet alla vi som är tvingade att använda oss av det, att det inte fungerar varje dag.

Jag måste se till att få det där körkortet nu.

Jag kan inte sitta ensam på tågstationen mitt i natten en lördag.

Det känns liksom inte bra i magen.

Idag tar jag och Ricko det lugnt och kaninerna är mest sura över att dom ska va ute nu.

Dom vill vara med där vi är.

Jag vet att Jesper tycker att snö är skitkul men Napoleon är mer skeptisk.

Ska bli kul att se dom där två när dom är ute för första gången hela vintern.

Annars har jag haft dom inne och tagit ut dom då och då, men eftersom att Trollet nyser så förbaskat när dom är inne så är det något han reagerar på. Därför är dom tvugna till att va ute.

Men det går bra.