Tog en kvällspromenad upp på byn med Ricko så jag fick rensa tankarna lite.

Tog med massa godis, nya selen (såklart!) och kopplade på en blå liten lampa på selen som lyste asabra i mörkret!

Jag känner mig liksom mycket tryggare att gå runt byn i mörkret när Ricko är med.

Inte för att han är mycket till vakthund, men det känns ändå bättre.

Jag vill inbilla mig att elakingar inte lika ofta går fram till någon med hund.

Jag passade på att testa vad min syster tipsade om, nämligen att först lära Ricko ett ljud som betyder godis, och sen vid varje möte använda sig av det ljudet så han tar kontakt med mig istället för den vi möter.

Vi mötte inte jättemycket folk men det fungerade toppen på dom vi mötte!

I början var han lite svår att få kontakt med men så småningom blev jag mer lattjo än den vi mötte.

Hurra för den segern!

Kommer ut till kaninerna och ska ge dom deras gott och möts av bara Jesper.

Tittar in i deras hus och möts av en iskall Napoleon..

Han har tagit sitt sista andetag..   

Min intelligenta, roliga, kloka, fina, påhittiga och enormt kärleksfulla bästa vän..tack för att du värmde mitt hjärta   
Tack för din tid, tack för alla gånger du lyft mig när jag nått botten..  

Du va socialt intelligent.

Du hade ett hjärta av det renaste guld.

Du va så genuint god, rakt igenom.

Jag kommer aldrig mer finna en kanin så som du.

Varje gång jag har tänkt på dig, och nu kommer att tänka, så kommer jag minnas dig som den roliga clown du var.

Du älskade att vara fri, och det fick du vara.

Du älskade att få skutta fritt och hoppa meterhöga glädjeskutt, få pussar och tigga knäckebröd.

Älskade hjärtevän, jag önskar att du får det bra där du är nu!   

Haha syns ju inte alls! Både hund och sele är svarta..     

Vi fick rekordbra service och fick hem selen redan dagen efter beställningen och har hunnit gå in den nu i 2 dagar.

(vi beställde från http://www.glanna.com/sv/)

Alltså man kan inte ens tro att det är sant men vi har verkligen fått en annan hund!

Nu är han tillbaka till den han va från början.

En glad kille som går fot av sig själv hela vägen.

Då och då knorrar han som en gris och vill ta med sig allt skräp han hittar för att han är så glad, men han är ju bara liten än så han får busa lite också   

Han blir fortfarande överexalterad när vi möter andra människor, såklart, dom har ju lärt han att det är okej...

Men med tips från coachen (min syster) har vi fått kanontips för att få ur han det.

Tips som fungerade utmärkt när människor gjorde samma med hennes hundar.

Det allra största problemet har ju blivit dragandet just för att andra människor har uppmuntrat när han har dragit som en idiot och sprungit fram till dom.

Jag som redan har dåliga armar och inte orkar hålla tillbaka alla gånger har haft så otroligt ont när vi kommit hem från en promenad att jag bara suttit och skakat.

Men sånt tänker ju inte andra människor på.

Dom tänker inte heller på hur mycket jobb det är att få en bra hund.

Sen gnälls det inåt helvete mycket när någon kommer med en fullvuxen hund i storlek av en rottweiler och världens muskelberg som drar tills han nästan stryper sig själv.

Då är det inte sött längre.

Så varför är det sött bara för att det är en valp?