Jag sitter och tittar på alla mina "barn" när dom äter sin kvällsmat och ler för mig själv.

Inget bråk, inget hetsätande och inget slöseri.

Dom tar bit för bit och njuter.

Man ser att dom njuter.

Till och med Ice sitter där med stängda ögon och tar tugga för tugga och äter sakta.

Det är så skönt att se, att till och med hon kan stressa ner.

Innan jag separerade Ice från dom andra skulle ni egentligen sett hur hon va.

Man såg ögonvitorna hela tiden för att ögonen va så uppspärrade, häftig andning och hon bokstavligen hetsåt.

Hon slängde sig i matskålen och tröck i sig så mycket hon kunde så inte någon annan skulle få.

Nu sitter hon där, och blundar när hon äter.

Som djurägare har man ett ansvar att se till att sina djur har det bra, och när jag ser på alla mina älsklingar, mina små liv, då vet jag, jag vet att jag har lyckats.

Dom är lyckliga.

Det gör mig lycklig!

Råttornas kvällsmat.

Mumma!

Något hö-bärande blev det aldrig igår. Det sköts upp tills torsdag.

Men vi åkte ändå till mor och hjälpte henne med lite annat.

Fixa kylskåpet, skötta snö och lite sånt.

Jag passade på att ta med mig en bur hem till Ice.

Den är inte mycket bättre än den förra, då hon inte har några klättermöjligheter alls, men den är bättre på annat sätt.

Luckan i den lilla buren är nämligen så liten och varje gång Ice ska få komma ut och vara hos mig så stoppar hon upp med bakbenen i luckan.

Och jag är rädd att jag en dag kommer göra henne illa om hon fortsätter..

Så jag får göra det bästa jag kan för henne så länge hon är hos mig.

I den mån jag kan får jag göra nya våningar och egna klättersaker.

Hon kommer kanske inte kunna klättra på galler så mycket men hon kommer få sina klätterbehov tillfredsställda på annat sätt.

Det är nämligen en kaninbur. Så den är lång, men inte speciellt hög.

Det är tur att det är en tillfällig lösning.

Nu tänkte jag om jag kanske skulle sätta igång en städdag.

Det finns ju inte så mycket mer att göra en söndag som denna.