När jag sitter här vid datorn och skriver har jag mina bebisar ute.

Kajsa och Amanda.

Världens bästa tamråttor.

Jag ser på Kajsa som sitter i soffan framför mig och Amanda som vässar tändena under min arm.

Dom är så fina mina två. Så fulla av tankar och funderingar, men framför allt kärlek.

Att så små varelser kan ge så mycket kärlek, det kommer jag aldrig förstå.

Kajsa vänder sig om och ser på mig.

Jag känner igen det där uttrycket och skrattar.

"Jag har pruttat"

En kort stund därefter sprider sig en svag doft av rent skit.

Det luktar seriöst värre än en hundprutt.

Alla som har hund vet hur en sån luktar. Och det är knappast rosor..

Men jag älskar min lilla plutt.

Min lilla fismaskin.

Vi ser på varandra en stund och jag skrattar. Kajsa vässar tänderna och Amanda har somnat där under min arm.

Det behövs inte många fler ord än så för att beskriva hur en morgon fylld av kärlek och skratt ser ut.

Jag förstår inte att Kajsa jämt blir så vacker på bild...

Dom bästa kvällarna av alla, det är när man kan ligga i sängen i flera timmar och bara prata om allt och ingenting med sin partner. Ni vet om allt mellan himmel och jord.

En sån kväll hade vi igår.

Det är när dom där kvällarna kommer som man verkligen känner att man är glad att man har sin bästa vän vid sidan om.

För det är precis vad han är, min bästa vän.

Han kräver aldrig mer av mig än vad som är mänskligt, han utnyttjar mig aldrig för pengar och tjänster, han lyssnar när jag behöver någon och han finns där i alla väder.

Han är den vännen jag kan dela allt med. Precis alla mina innersta känslor.

Han dömmer aldrig och han skrattar aldrig.

Det är så en riktig vän är!